Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Många kramar
Postat av: Nicke
Ditt inlägg berör mig något enormt, fint och bra skrivet! Man blir uppgiven när man inser vad andra människor är kapabla till, men kämpa på, det kommer bli bättre, det lovar jag! Livet har enormt mycket underbart att erbjuda
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
Postat av: Pia
Så otroligt bra och utrycktsfullt skrivet, så imponerad av ditt sätt och utrycka dig. Tårarna rann på mig och jag, vill bara säga. KÄMPA! Bara med det här inlägget skulle jag vilja säga NU TAR DU ETT STORT KLIV! Du är en fantastisk tjej.
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
Postat av: V
Jag vill bara säga att inlägget var väldigt berörande och inspirerande. Även fast man inte tror det så är det så många som kämpar med sig själva, även jag och du. Bara det här inlägget säger att du är på rätt spår och att du kämpar. Modigt. Kram på dig
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
Postat av: Freddie
Jag har varit i helvetet och kommit tillbaka. Det började när jag var 12 år och jag hittade min pappa som tagit sitt liv med att hänga sig. Allt som jag såg och upplevde efter det var en mardröm, det är det fortfarande och den hjälp jag fick var, om jag nu uttrycker mig milt, riktigt dålig. 17 år senare så är jag med i en trafikolycka som återigen förändrar mitt liv, där jag skadar nacken och ett tag blir förlamad. Med en dålig läkare som snabbt och utan riktig undersökning konstaterar att jag aldrig mer kommer att kunna gå. Min utväg? Jag försöker ta mitt liv. Nu börjar jag en livslång kamp igen. Rehab blandas med att jag blir inlagd på psyket. Dom proppar i mig massvis med medicin, men ingen att prata med. Den enda som jag kan prata med är en sjuksyster som inte är utbildad psykolog. Hon stöttar mig i allt. Utan henne hade jag inte funnits idag. Vad jag vill ha sagt med detta då? Inte någon medömkan eller klapp på axeln, utan jag vill bara att du ska veta att det kommer att bli bättre. Kanske aldrig riktigt bra, men betydligt mycket bättre. Jagar fortfarande ångest, jag funderar ibland på om det är värt att leva och jag kommer alltid fram till samma slutsats. JA det är det. Det finns så många saker som kan bli bättre och det kommer att bli bättre. Min pappa kommer inte tillbaka och jag har fortfarande ont i nacken. Men jag kan gå och jag lever. Byt psykolog, 100 ggr om det behövs. Det ska vara rätt för dig. Behöver du någon att prata med som åtminstone kan förstå dig, så har du mig. Mailade mig bara. Du har fått adressen genom detta inlägg. Ta hand om dig och fortsätt kämpa. Ljuset i tunneln kommer så småningom, jag lovar.
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
Postat av: adam
Alltså vet inte vart jag ska börja. Texten du skrev, gav mig gåshud och för att vara helt ärlig så kände jag igen mig själv i många av fallen.
Det du gjorde att beskriva en sån tuff grej, var både starkt och moget gjort av dig. Sättet du skrev på, med frågeställningar och allt gjorde texten djup och mycket viktig att läsa. Oberoende på vilken sida man står på, men även de som aldrig upplevt det hårda livet.
Vill bara säga att jag lääängtar till ditt nästa inlägg och keep it up girl!!
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
Postat av: Mathilda
Ligger i skrivandets stund hos min pappa i Frankrike och har sagt hejdå för den här gången. Men det jag ville säga var att tack för att du ikväll räddade mitt liv med ditt inlägg. Tack.
Svar:
frnettannatperspektiv.blogg.se
kämpa. Tack för ett fint inlägg.